Sonntag, 17. Juni 2018

Politik, ny president och tre unga röster från Colombia

Vi befinner oss i Bogotá och det är valvecka inför kongressvalet som ägde rum den 11.3.2018.
Själv befinner jag mig i Bogotá sedan den 11 december och jag har ännu inte riktigt blivit helt klok på hur detta land egentligen styrs och fungerar, så jag väljer att tillfredsställa min nyfikenhet genom intervjua tre unga journalister vid olika tillfällen under valveckan.
Dessa journalister från huvudstaden Bogotá är ganska jämnåriga och har väldigt lika värdegrunder, så deras åsikter kommer att representera en liberal och urban syn på valen.
Nu har det gått över tre månader sedan dessa intressanta möten om valen i Colombia, landet valde en kongress ännu mer åt höger och idag den 17.6 har den ultrakonservativa Ivan Duque valts till landets nästa president. Den konservative Iván Duque besegrade den populäre vänsterkandidaten Gustavo Petro, som i sin ungdom var medlem i gerillan M-19 och som senare i livet blev borgmästare i Bogotá. Det ligger en dunkel och konstig tystnad över Bogotá och mina vänner är alla rätt så knäckta. Många befarar att detta blir slutet på fredsprocessen i Colombia, som varit på så god väg hittills. Det finns alltså en stor risk att Colombia gör en regression i sin blodiga historia, vilket leder till att åter många kommer att få sätta livet till.  Här kan du läsa mer om gårdagens presidentval: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/konservativ-politiker-mot-seger-i-colombia

Jag är ingen politisk korrespondent och kommer inte desto mer att analysera landets politiska situation, men jag vill gärna gå tillbaka i tiden för att ta chansen att berätta för er vad dessa geniala tre unga journalister berättade för mig tidigare i vår.

Sergio Rosas Romero är född år 1992 i Bogotá. Sergios familj kommer från Bogotá och han håller på att slutföra sina studier inom journalistik och litteratur vid universitet Javeriana.
Sergio berättar att han är son till två läkare och att man alltid talat om politik i hans familj.
  • Vi har alltid röstat. Lärare och professorer har också varit viktiga personer som introducerat politiken för mig. Han påpekar att han lever i en priviligerad bubbla men att han ändå tror på mikropolitikens kraft att sakta förändra samhällen. Sergio berättar att han valt en bana inom journalistik för att han alltid varit intresserad av att prata med människor och av att skriva.
    - Att vara journalist är också min möjlighet att komma ut ur min bubbla genom att möta olika människor . Jag tycker t.ex att vad Colombia behöver är mera journalistik och engagemang.
Sergio har arbetat som journalist vid den colombianska tidningen Semana. Hans dröm är att kombinera författarskap med journalistik.

                                              Sergio Rosas, Foto: Danilo Canguçu
Andrea Melo Tobo är född 1990 i Bogotá, liksom hennes föräldrar. Andrea är kulturjournalist och har också jobbat som radioproducent. Hon har nyligen slutat sitt arbete vid den ungdomliga kulturtidskriften Bacanika och när jag träffar Andrea har hon precis lämnat in sin visumansökan för att kunna få arbeta ett år i Frankrike.
  • När jag var liten tyckte jag mycket om att skriva och jag ville bli antingen jurist eller författare och journalist blev nu lite nånting mittemellan. Hemma pratade vi inte så mycket om politik och jag själv började gå på olika demonstrationer som ca 15 åring. Detta uppfattades inom familjen som väldigt provokativt och jag blev kallad “La Guerrillera” (Gerilla flickan).
  • Som ung jobbade jag också med ett socialt radioprojekt för och med barn och ungdomar som hade upplevt våldet i Colombia. Via detta jobb blev jag hotad ett par gånger för att jag lärde barnen om feminism,demokrati, mänskliga rättigheter och annan sorts social empowerment. Igen blir jag kallad “La Guerrillera”, fast av människor utanför min familj. En dag ringer en man till mina föräldrar och säger att jag kommer att bli dödad om jag inte slutar med detta arbete. Detta ledde till att jag slutade arbeta där och började arbeta med kultur istället.

    Nu skulle jag vilja lämna Colombia för att arbeta med frågor som t.ex migration. Man tänker att gränserna är här i Colombia, men mitt land är en mycket liten värld men spänningar finns över hela världen. Jag vill också se världen och göra nåt för den då jag känner mig väldigt priviligierad och här i Bogotá händer inte just nåt mer spännande än att nån kanske stjäl din telefon. I framtiden vill jag testa på att arbeta med mera volontärarbete som har med social empowerment att göra.

Andrea Melo Tobo, Foto: Danilo Canguçu
Santiago Valenzuela är född 1990 i Bogotá därifrån också hans familj kommer. Santiago arbetar för tillfället som journalist vid www.pacifista.co . Pacifista är ett journalistiskt projekt under det internationella mediehuset VICE. Pacifista existerar endast på nätet och fokuserar på teman om fred och våld i Colombia som till exempel vad som sker med FARC och de övriga gerillorna och på hur kongressen lyckas implementera fredsavtalet. Santiago berättar att det är hans dröm att få arbeta som journalist med detta projekt. Santiago har också arbetat med flera andra tidningar i Bogotá och han berättar att valet att bli journalist kändes naturligt eftersom han alltid tyckt om socialantropologi och om att arbeta med människor.

  • Mina bröder arbetar också inom sociala projekt och känner bra till komplicerade situationer inom mitt land så det har säkert också påverkat. Inom familjen var den Colombianska situationen också väldigt närvarande eftersom vi inte under flere år kunde resa till vårt fritidshus pga att området var kontrollerat av gerillan.
  • Man lär sig nya saker varje dag som journalist och det vackra med att jobba hos Pacifista är att vi är oberoende av företag eller av att sälja t.ex reklamutrymme. Majoriteten av medierna talar om fred som om någonting som endast sker i kongressen medan vi försöker visa att konceptet fred är något större än historier om FARC, fred är något som sker varje dag på gatan eller t.ex inom kultur och sport.


                                            Santiago Valenzuela, Foto: Danilo Canguçu

Speciella val då det va det första kongress- och presidentval sedan man lyckats ro iland den svåra processen med fredsavtalet som godkändes av kongressen i november 2016.
I och med fredsavtalet är landets mest inflytelserika gerilla FARC (Colombias revolutionära väpnade styrkor – folkets armé) nu ett politiskt parti med garanterat 5 platser i kongressen och fem i underhuset.
  • Det här är ett speciellt viktigt val och i maj väljer vi en president så kampanjerna och spelen gäller båda valen. Det är inte så bra att ha både parlamentsval och presidentval så nära varandra då de blir väldigt påverkade av varandra. Det är också problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv i och med det generellt ganska låga valdeltagande. Det finns också olika metoder i detta land gällande att “köpa” röster på förhand av mindre bemedlade personer på landsbygden. Många vet inte heller vad de olika partierna representerar. I Europa är ord som vänster, höger, socialdemokrati mycket klarare och sannare.
  • En av de viktigaste uppgifterna för den nya kongressen är att den borde kunna skydda fredsavtalet och fortsätta med lagstiftningen så att fredsavtalet implementeras och verkställs. Ett grundläggande exempel är t.ex att offren har en röst i den nya  kongressen. Så har det inte varit och därför är det viktigt att det väljs in ledamöter som har kapacitet att föra denna talan, annars förblir fredsavtalet endast ett papper gällande många punkter.
Ett problem med fredsavtalet har varit att det använts i populistiska syften i den politiska debatten för att vinna popularitet och makt berättar alla tre, Rosas, Mela och Valenzuela.

  • Att t.ex vara för freden kan vara en bra slogan men sist och slutligen är det inte så många som går djupare in i diskussionen om vad avtalet verkligen betyder. Folk röstar t.ex pga rädslor, som tex rädslor för förändring, ord som socialdemokrati,“jag är rädd för FARC och därför röstar jag på..”, folk röstar enligt tradition, “jag och min familj har alltid röstat såhär”, eller de desinformerade röstar på en kandidat som t.ex simplifierar genom att säga “Colombia behöver mera gruvindustri för att skapa jobb eller kanske kandidaten är bra på att höja sig själv i media.Sedan finns det ju problem med “köpta” röster som är en helt annan historia.
-Sergio Rosas

Under året 2017 blev 105 människorättsaktivister mördade i Colombia. Morden har blivit färre i landet men våld mot aktivister har ökat sedan fredsavtalet med FARC.   
- FN

  • På 80-talet hette det politiska partiet under FARC,  Union Patriotica och regeringen samt paramilitärer mördade tusentals personer som tillhörde partiet under åren.
    Vi har många problem eftersom personer som tillhör FARC fortsatt blir mördade. Det blir också ett väldigt avgörande val eftersom de konservativa partierna möjligen kan lyckas paralysera implementeringen av fredsavtalet. Den viktigaste reformen som måste röstas igenom för att kunna fortsätta med genomföringen av fredsavtalet är Reforma Rural Integral (RRI) som gäller transformationen av landsbygden. Reformen har inte gått till omröstning i kongressen eftersom de politiska partierna av olika orsaker inte velat genomföra den. Utan denna reform utvecklas inte den svåra situationen mellan bönder och FARC som inte har tillgång till sin mark. Reformen innefattar också att hjälpa dem som mist sina områden och tvingats fly, genom att ge dem ny mark eller återlämna deras gamla mark. Att lösa problem som kokaodling blir också svårt utan denna reform samt att lösa problemen som att internationella företag finansierar gerillor. United Fruit Company som ett exempel. - Santiago Valenzuela

Det är en demokratisk revolution att ha med FARC i kongressen om vi tänker att FARC varit en beväpnad gerillaorganisation mer än femtio år som gjort sig skyldiga till fruktansvärda våldsdåd.  - Rosas.

Det är det mest rättvisa och mest nödvändiga vi har gjort och det gör att vår demokrati blir mera trovärdig och intressant. - Melo

Att ha med FARC i kongressen finns med i fredsavtalet och fungerar lite som att byta ut vapen mot ideer. - Valenzuela

  • Jag har ganska lite förtroende för partierna i detta val, inte bara gällande kongressen utan också gällande presidentvalet. Delvis för att jag känner att allt för många har utnyttjat fredsprocessen i ett populistiskt syfte, delvis för att jag känner att allt för få röstar och de som röstar är antingen på ett eller annat sätt köpta röster,  en del röstar alltid, och / eller för att de har någon i sin familj / bekantskapskrets som är kopplade till de politiska kampanjerna. Detta betyder att de röster som hörs i detta val inte nära på representerar hela vårt land.
    Jag tycker också den politiska diskussionen är mycket polariserad, lite som ett aggressivt “Disney krig”, med meningar som  “vänster är från ondo”, “socialdemokrati är marxism”. Man spelar med emotioner och skriver förenklade fraser på Twitter. Jag tycker det är komiskt att det colombianska folket hatar vänsterpolitik som om vi hade haft flere horribla vänsterregeringar medan sanningen är att Colombia aldrig haft en vänstersinnad regering.   - Andrea Melo Tobo

Vad önskar du för ditt land och hur ser du på dess framtid?

  • Jag skulle önska att Colombia en dag fick en vänsterregering som vi aldrig haft under vår över 200-åriga historia. Om vi jämför med resten av latinamerika så har t.ex Chile, Ecuador, Perú, Uruguay, Argentina och Brasilien alla haft antingen vänstersinnade regeringar eller presidenter nu under 2000-talet.
Jag önskar att Colombia hade en bättre hälsovård och utbildning i framtiden, mera öppenhet och att det inte mera fanns någon gerilla och att vi slutade sälja vårt land till multinationella företag. Jag önskar att vi alla skulle fråga oss vad är Colombia idag och vad vill vi?
Jag är lite pessimistisk och vi kommer att ha svåra år framför oss för det finns mycket rädslor i vårt land. Partiernas kampanjer har utnyttjat dessa rädslor och jag tycker att tonen har varit mycket våldsam i samband med dessa val. Jag tror att våldet i detta land kommer att ändra form. Det blodiga våldet som människor relaterar Colombia med kommer inte att öka men det verbala våldet kommer att öka och det har vi redan sett. - Sergio Rosas

  • Det är jätte trist att se att kriget fortsätter i mitt land. Förra året måste ca 1000 familjer i regioner som fortsatt är kontrollerade av gerillor, lämna sina hem. Jag önskar att bönder och indianer fick tillbaka sina jordegendomar och att droghandeln tog slut.    - Santiago Valenzuela

  • Jag önskar att vi en dag ingenting mera hade, en dag då pengarna inte mera hade något värde och att vi alla måste börja om från början på lika villkor. Gällande framtiden är jag tyvärr ganska pessimistisk för att jag känner att vi genomlever flera kriser inom landet. En kris gällande individen och vad det betyder att vara colombian, en kulturell kris och en värdekris.  Jag tror tyvärr att det måste ske en ännu större kris innan vi vaknar. Jag tror också att vi med stor sannolikhet kanske får den ultrakonservativa Germán Vargas lleras eller den ultrakonservativa Ivan Doque som vår nästa president. De skulle driva vårt land till kaos. Paradoxalt nog är det kanske just det kaoset vi behöver för att vakna. Av rent samvete kommer jag själv antagligen att rösta på Humberto de la Calle (Colombias Liberala Parti).                         - Andrea Melo Tobo


Colombias kongressval avgjordes söndagen den 11.3. Presidentvalet skedde den 27. maj och presidentvalets andra omgång avgjordes den 17. juni 2018.

Foto: Danilo Canguçu
TEXT: CARL LINDGREN

Keine Kommentare:

Kommentar veröffentlichen